Vårt nya normala - Alltid öppet

Innan, under och i pandemins efterdyningar har vi arbetat med förändringsprocesser, service design och utförande inom många av Sveriges industrier. Utan större ombeskrivning kan vi lugnt säga att senaste året varit spännande, men också medfört möjligheter och reflektion både hos företag och individer, kring hur vi kommer produktutveckla för framtiden.

September 15, 2021

Vi har de senaste åren jobbat med Stockholmsmässan och flera av deras produkter. Att mötesindustrin blev särskilt utsatt under pandemiåret kommer inte som en överraskning för någon. Redan innan pandemin sågs tendenser till att mediet som sådant behövde tänka nytt. Vissa aktörer föryngrade sig genom digitalisering, andra såg på sin verksamhet mer som en fastighetsägare, där kundresor analyserades och service och bekvämligheter skulle locka fler utställare och besökare.


Båda greppen, eller de som valde en gyllene medelväg, var bra sparring för vad som komma skulle, vårt nya normala.

Då pandemin exploderade var ingen fullt redo. Vi stod mitt i ett arbete inför Stockholm Furniture and Light Fair, men istället för att gå hem för dagen, började vi tillsammans titta på scenarios. Att våra beteenden skulle förändras var självklart, men vad innebär det? Skapar vi en ny värld, eller lever vi i en värld som stannar av för att återgå till det vanliga? Kommer vi arbeta mindre för att tillfället ges? Kommer det kullkasta våra företag och institutioner? Det var inga unika tankar, men vi målade ut scenarion och började arbeta inom dessa för att få fler ledtrådar till vad den omedelbara såväl som långsiktiga framtiden skulle innebära.


Det digitala mötet anammades tidigt. Digitala event, TV sända seminarier, Zoom-konferenser, Teams-projektmöten och träningspass på Face-time tog nästintill fullständigt över vår vardag. Den digitala omställningen som det pratats om sedan 90-talet var här, och ingen, absolut ingen, stod redo för den.


En tidig betraktelse hos oss, inte minst i ljuset av att ha jobbat med TV-sändningar i många år, var att ingen behärskade det rörliga mediet för sitt nya syfte. Vi hade överseende i början, hungern för kontakt var större än det kritiska ögat, men efter en tid blev “zoom-fatigue” vår nästa stora folksjukdom (som om vi inte redan hade en pandemi på halsen). Vi konsumerade samtidigt mer TV-serier och dataspel än någonsin. När vi började förstå att vi tillbringar en kväll framför TVn utan problem men en halvtimmes digital konferens känns outhärdlig, insåg vi att vi förmodligen gjorde saker på fel sätt. 

Vi människor hamnade i ett reflektivt stadie, inte bara gällande Zoom-möten, men också om livet i stort. Skall jag jobba så mycket som jag gör? Varför lever jag inte närmare naturen? Hur väl känner mina Facebookkompisar mig egentligen? Och så vidare. Det var en perfekt storm för åsiktskorridorer där vi i brist på mänsklig kontakt satt framför våra datorer och telefoner och undrade om världen blivit galen. I konsert med detta levde vi i rädsla av att våra nära och kära drabbas av Covid. Vi såg sopberg växa hemma, mat som köpts för att hålla i två veckor kastas bort och vi började sakta utvärdera våra liv, relationer och vår konsumtion.

I modern historia har vi (särskilt kommersiellt) lagt vårt största fokus på att skapa behov, aktivering, presentation, införsäljning, intryck och bemötande. En försvinnande del har lagts på reflektion, så bokstavligt och bildligt talat började världen en garderobsrensning av både prylar och behov.

I ljuset av detta, gamla och nyvunna insikter, startade vi ett tjänstedesign och innovationsarbete. Som i allt arbete inleddes det med en definition. En mässas roll i samhället är inte en lokal där folk ställer upp sina stånd, det är inte en knallemarknad där man som söndagsnöje flanerar förbi rader av polkagrisar och en och annan cirkusartist. Den moderna mässan är mer som en intressebaserad facebookgrupp, fast IRL, ett dark media alternativ som föddes långt före modern media knappt tagit sina första stapplande steg. Det är kurerat, en mötesplats för likasinnade, ofta oliktänkande, från olika sub-kulturer och sammanhang, men de delar ett intresse eller affärsområde. Här ligger styrkan i mässupplevelsen, det är ofta bara någon dag per år, men minnen och affärsrelationer lever kvar livet ut. Så, I en tid av karantän, hur kan vi översätta detta till den nya vardagen, hur översätter vi vårt arbete till de verktyg som står till förfarande?

Baserat på research, intervjuer och workshopsessioner, fann vi fyra starka insikter:

1. Äkta nätverk bygger förtrolighet

En given ledtråd är det sociala nätverkets betydelse. Det råder ingen brist på digitala lösningar men dagens initiativ kan inte möta alla våra behov. De tjänar också alla ett annat syfte affärsmässigt än detaljerna och vikten av innehållet de förmedlar. Avsändaren för en facebookgrupp är alltid just det, Facebook. Mediet representerar obönhörligt innehållet, även om Socialmedia-jättarna kämpar för ansvarsfrihet. 

När SXSW lanserade sin digitala mässa 2021 användes självklart en mediamix av socialmedia-plattformar, men huvudmotorn var deras egna användargränssnitt. Från registrering rörde man sig i en en enkel och tydlig miljö med möjlighet att kontakta andra besökare, starta intressegrupper, boka tider med utställare och mentorer i fördefinierade affärsområden- allt i deras egna digitala hus. Enkelt och tillsynes självklart, men den stora skillnaden var att besökaren, utställaren, talaren, var i en självvald miljö, som kunde anpassas efter behov. Framförallt förmedlades en trygghet och ett förtroende som byggts efter år av fysiska event driftade av eldsjälar och volontärer. Man bjöd hem publiken till sitt digitala hem.

Här hittar vi en ledtråd kring vad en framtida mässa faktiskt kan ge med rätt story och rätt verktyg. Syftet, målgruppen och deras behov skall styra innehåll och användning. Enklare algoritm än så är det inte. Vi kan bli sedda och vi kan betrakta. Vi kan interagera och vi kan göra affärer. Vi känner avsändaren och vi vet att dess avsikter är i linje med våra. Förtroendet för avsändaren, kommersiellt och redaktionellt innehåll, skapar en ovärderlig tillit.


2. Mindre fast mer

För att möta utställare och besökare som liksom vi andra är i ett reflektivt stadie, skapas de fysiska mässorna i det lilla. Vi har upptäckt att mycket går att göra på distans, och en större miljömedvetenhet gör att vi mer medvetet väljer var vi reser och gör. Vi kommer se välkurerade fysiska event där funktioner som kan göras digitalt integreras i en sömlös upplevelse, designade och anpassade efter användarens behov. Fokuset kommer bli mer på människorna, aktiviteterna och det taktila. De fysiska formaten blir mindre men fler, och lokala. Samtidigt i den digitala världen så finns man inte en vecka per år, man har alltid öppet.  Det kräver att historieberättandet och den redaktörskapet i det kurerade såväl som det användargenererade innehållet upphålls och byggs i multikanaler, men med som ovan påpekat, ett digitalt “hem” dit trafiken pekar.


3. Skrivbordsbesökarens tid är nu

Mässor och konferenser har alltid tilltalat de mer extroverta personligheterna, medan de mer introverta personligheterna kallsvettas av blotta tanken av att kallprata med främlingar. I en användargenererad miljö, kan skrivbordsbesökaren ta del av innehåll, på säkert avstånd knyta kontakter, göra affärer och inspireras utan att behöva smyga i korridorerna. Detta kan anpassas i både digitala och fysiska format, när kundresan anpassas för individen istället för massorna.


4. Det fysiska är alltid starkast

Hur briljant den nya immersiva tekniken än må bli, behöver vi se, röra, dofta, höra synkront för att förstå framförallt produkter, men också upplevelser till fullo. I vår nya hybridvärld kan satellitutställningar nå besökare och med en välanvänd funktion i dagens infrastruktur: brev och paket, kan vi också dela trendpaletter och materialprov. Och de fysiska aktiviteterna bör arbetas igenom i yttersta detalj, för det är där arvet fostras och lever kvar.